Mission: Impossible II
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:57:01
Trött, javisst,
men död är lite extremt.

:57:06
Å andra sidan,
:57:08
när min kollega, Gradski,
hade samma puls och blodtryck som du

:57:13
hade han mindre än en dag
kvar att leva.

:57:19
Du har smittats av Chimaira, min vän.
:57:25
Ingen idé, min vän,
:57:27
personalen vill inte
bli inblandad i det här.

:57:31
Tanken på döden tilltalar
läkare lika lite som andra.

:57:34
Hur skulle jag ha kunnat bli smittad?
:57:37
Det är precis vad Gradski sa,
27 timmar innan han dog.

:57:43
Du har botemedlet, din snikna fan.
:57:46
Du stal Bellerofon - alltihop!
:57:48
Jag behöver det. Jag behöver det nu,
din galna, ryska zigenare!

:57:51
Men Gradski, då, som du
avsiktligt injicerade med Chimaira?

:57:56
Hur skulle jag kunna veta att man
behöver Bellerofon inom 20 timmar?

:58:00
- Genom att fråga mig.
- Du fattar inte.

:58:04
Jag behövde veta hur vådlig
sjukdomen var i verkligheten.

:58:09
Du sammanfogade olika
influensastammar genetiskt

:58:13
för att skapa ett botemedel
för alla influensor.

:58:15
Men du tillverkade också en
fruktansvärd sjukdom i Chimaira...

:58:19
för att göra botemedlet ovärdeligt.
:58:21
Jag behövde Chimaira
för att kunna sälja Bellerofon.

:58:24
Det är väl inte så svårt att förstå?
:58:27
Du, jag har viruset
och du har botemedlet.

:58:31
Jag behöver dem båda.
:58:33
En gång i tiden kunde penicillin
slå ut varenda jävla bacill.

:58:37
Inte nu längre.
:58:39
Om inte jag kunde tjäna pengar på
att slå ut alla mikroskopiska fanstyg

:58:43
så skulle du ge mig något
att bli förmögen på.

:58:47
Så där ja. Då har jag bekänt.
:58:50
Jag, John C. McCloy,
är ute efter att tjäna pengar.

:58:57
Glöm nu alla dina avtal
med den där skurken Ambrose,


föregående.
nästa.