:33:01
lnte nu längre.
:33:14
Hej, Bobby. Du är nånstans där ute
på stora vida satans havet...
:33:21
...och jag skriver på en låda med
två dunkuddar som jag köpt i smyg.
:33:29
Och jag ler närjag tänker på
hur överraskad du ska bli.
:33:34
Vi ska flytta ifrån kyffet på
Crow,s Nest, till ett eget hem.
:33:43
Det är inte mycket att hurra för,
men man måste ju börja nånstans.
:33:50
Jag älskar dig, Bobby.
Det här ska hålla länge.
:34:00
- Jag stör väl inte?
- lnte alls.
:34:03
Du är en naturbegåvning,
du har saltvatten i ådrorna.
:34:11
- Du är verkligen lycklig här ute.
- Kanske i dag.
:34:15
- När blir du olycklig?
- När vi åker hem.
:34:19
Jag trodde havet var ditt hem.
:34:24
Det förstås.
:34:27
Men om du verkligen vill veta. . .
:34:31
. . .så är nog Pensacola mitt hem.
:34:35
Min ex bor där, Jodi, och barnen.
:34:40
Jag har aldrig lyckats nåt vidare
med såna saker. . .
:34:44
Fru. Barn. Hus och allt sånt.
:34:50
- Varför är du så lycklig, då?
- Jag är på gott humör i dag.
:34:56
Jag gör det jag är bäst på, och den
här gången går det nog riktigt bra.