1:17:01
-Kandelabrarna är min mormorsmors.
-Börja inte med nån släkthistoria nu.
1:17:08
Jag har hört allt om dina föräldrar
och "Chinatown"-grejen.
1:17:12
Jag tror dig i alla fall.
Klä på dig nu.
1:17:18
-Kan jag ha den här igen?
-Ta vad du vill.
1:17:24
-Han är så anspråkslös.
-Och känslig.
1:17:27
-Ge honom en chans nu.
-Låneböcker som inte returnerats.
1:17:33
Han lär få
häftiga förseningsavgifter.
1:17:37
Vilka valser han drar! Om han kunde
tala sanning nån enda gång.
1:17:43
Kolla... "Äntligen öppnades dörren.
Det var en chock att se honom. "
1:17:49
"Han hasade in i rummet som en
gammal boxare, haltande, slagen. "
1:17:55
Låter det som nån vi känner...?
1:18:00
"Men först senare, när det bittra
skymningsskenet tog överhanden... "
1:18:07
" ...och han muttrade:
"lngenting betyder nåt. "
1:18:12
"Det var då den verkliga chocken
kom, och pojken förstod"-
1:18:17
-"att hans hjältes sår fanns på ett
oåtkomligare ställe. Hans hjärta... "
1:18:24
Hans hjärta...?
1:18:29
" ...som brukade ge andra inspiration,
hade knappt kraft åt sig själv. "
1:18:34
"Nu slog det bara av gammal vana.
Nu slog det bara... "
1:18:41
" ...för att det kunde slå. "
1:18:46
Jag är klar.
Hur är det, professor Tripp?
1:18:52
Han mår bra. Kom nu,
innan mormor kokar dina benknotor.
1:18:56
Just det - hon brukar kolla mig.
Hon kanske ringer polisen.