:07:02
Så ja...
:07:10
Jag träffade inte Dave och Grace
varje dag...
:07:15
...men jag kände dem i tio år.
:07:17
Jag är säker på
att om de hörde det här...
:07:22
Grace...
:07:24
...hon skulle fnittra avvisande.
Ni vet.
:07:30
Dave skulle muttra ''svordom'' .
:07:38
De skulle inte vilja bli ihågkomna
som annat än...vanliga.
:07:44
Vilket är precis vad de var.
Annat än vanliga.
:07:52
Men de lever vidare.
:07:54
Genom sina barn
och i allas våra hjärtan.
:08:03
Ruby...
:08:06
Minns du mig?
:08:08
Jag är din morbror Jack.
:08:11
Jag väntar vid bilen.
:08:17
Du ska veta att om det är nåt som
ni behöver, nåt jag kan göra...
:08:22
lnte bara de närmaste veckorna,
jag menar när som helst.
:08:27
Hur kommer det sig att jag inte
har träffat dig på tio år?
:08:32
Har du ens träffat min bror Rhett?
:08:35
Det är klart jag har. Jag har inte
sett er på åratal, men...
:08:39
...jag bor rätt långt bort, i Chicago.
:08:43
-Hur ska du då hjälpa oss?
-Jag vet inte...
:08:47
-Det finns telefon och e-post.
-Du och mamma skrev inte.
:08:52
Det stämmer. När syskon blir äldre
går de ibland åt olika håll.
:08:57
-Du och Rhett står varandra nära nu...
-Nej.