:21:00
Ja, väldigt mycket.
:21:02
Han hade älskat det här.
:21:06
Jag tror att jag har dödat en anka!
:21:12
Jag skulle bara mata den.
:21:14
Vad är det som flyter brevid den
i vattnet?
:21:17
Är det din mammas bröd?
:21:19
Du hade inte behövt kasta i hela limpan!
Den skulle ju ha dödat mig med.
:21:23
Är det ni som kastat jäkligt stora limpor
på ankorna?
:21:26
Ja, han gjorde det. Men jag har sagt åt
honom att sluta nu.
:21:29
Du vet, pojkar är pojkar och allt sånt.
:21:31
Så han dödade den?
:21:32
Nej, ursäkta, jag måste ha missförstått dig.
Ankan var redan död.
:21:36
Han kastade brödet för att försöka
sänka kroppen-
:21:38
-för Megan här blev upprörd av den.
:21:43
Marcus skulle aldrig döda en anka.
Eller hur, Marcus?
:21:46
Nej, jag älskar ankor. Det är mitt
favoritdjur efter delfiner.
:21:50
De kan döda hajar med bara nosen.
:21:55
Jag får vada i och hämta upp den.
:21:58
Jag hoppas att det inte är någon
slags epidemi, eller så.
:22:02
Jag tror att vi klarade oss undan där, kompis.
:22:05
Ja, ja.
:22:10
Marcus?
:22:16
Mamma.
:22:27
Den där dagen, döda-ank-dagen,
var då allting började.
:22:32
Den där killen, Will, bara följde med oss in
och jag sa inte åt honom heller.
:22:36
Efteråt förstod jag att jag inte på något sätt kunde
ha varit nervös just då-
:22:41
-för just då visste jag ingenting och
det fanns ingenting att vara nervös för.
:22:44
Men sen stack jag nyckeln i låset
och öppnade dörren-
:22:47
Är du påklädd?
:22:49
-och en ny del av mitt liv började.
:22:52
Pang!
:22:58
Herre jävlar.