:22:02
Jag tror att vi klarade oss undan där, kompis.
:22:05
Ja, ja.
:22:10
Marcus?
:22:16
Mamma.
:22:27
Den där dagen, döda-ank-dagen,
var då allting började.
:22:32
Den där killen, Will, bara följde med oss in
och jag sa inte åt honom heller.
:22:36
Efteråt förstod jag att jag inte på något sätt kunde
ha varit nervös just då-
:22:41
-för just då visste jag ingenting och
det fanns ingenting att vara nervös för.
:22:44
Men sen stack jag nyckeln i låset
och öppnade dörren-
:22:47
Är du påklädd?
:22:49
-och en ny del av mitt liv började.
:22:52
Pang!
:22:58
Herre jävlar.
:23:00
Åh, gode gud.
:23:02
- Will, ring efter en ambulans.
- Marcus, var finns telefonen?
:23:06
Var finns telefonen?
:23:24
Det var hemskt...hemskt.
:23:26
Men att köra snabbt bakom ambulansen
var fantastiskt.
:23:30
Hon är vid medvetande.
:23:32
Hon var okej i ambulansen.
:23:34
Hon frågade efter dig, Marcus.
:23:35
Vad snällt av henne.
:23:38
Lyssna nu, du vet att det här inte har
någonting med dig att göra?
:23:42
Jag menar att du inte är anledningen till att hon--
:23:45
Det är inte ditt fel att hon är här.
Eller hur, Will?
:23:51
Ja, det stämmer.
:23:55
Jag ska hämta lite vatten åt dig.
:23:57
- Jag kan hämta det.
- Nej, stanna du.