:31:06
Fiona, hur mår du?
:31:10
- Jag menar, hur känns det?
- Min mage mår bra.
:31:15
Bra.
:31:18
Det är fortfarande lite knäppt allting.
:31:20
Sånt här försvinner inte bara över natten,
eller hur?
:31:24
Nej.
:31:28
Om mamma skulle lyckas få Will att gifta
sig med henne-
:31:30
-så måste hon sluta med sina skämt.
:31:32
Hon var åtminstone snygg.
:31:33
Jag hade lyckats få henne att ta den
den där fina håriga tröjan-
:31:35
-och örhängena hon fick av sin kompis
som stack till Zimbabwe.
:31:38
Ungen verkade tro att det här
var en date.
:31:40
Och hans mamma, hon var
uppenbarligen helt galen-
:31:42
-och såg ut som hon var utklädd i någon
slags Yetikostym.
:31:45
Det här fick lov att gå fort.
Vi skulle definitivt inte beställa förrätt.
:31:49
Jag börjar med kronärtskocka, tack.
:31:50
Sen tar jag svampomelett med pommes frites
och en cola.
:31:53
- Jag tar en vegetarisk tallrik.
- Vi är vegetarianer.
:31:56
Det hade jag aldrig trott.
:31:58
Jag tar en biffsmörgås, tack.
:32:04
Det här gick ju jättebra.
:32:06
Jag undrar om vi ska flytta in hos Will
eller till något helt nytt ställe.
:32:21
Jag visste ju helt klart att sången
snart måste ta slut-
:32:23
-och att jag snart skulle vara hemma igen,
nerbäddad i sängen.
:32:26
Jag visste det men kunde inte tro på det.
:32:33
Jag måste ha blivit helt galen.
Jag ville ju bara gå ut med Suzie.
:32:36
Det här måste vara mitt straff.
:32:43
Det hemskaste var när de slöt ögonen.
:32:52
Kom och sjung med oss, Will.
:32:54
Jag måste faktiskt gå nu.
:32:58
Det är det som är problemet med välgörenhet,
man måste tro på det man gör.