1:01:01
-För guds skull, Joe!
Hämta vakterna, va?
1:01:04
Charlie, en jävla minut.
Ut med honom härifrån!
1:01:07
Joe! Vi behöver vakterna på
södra tvåan på en gång.
1:01:11
Snälla, lyssna på mig!
1:01:23
All right..
1:01:25
Vi går ner.
All right.
1:01:35
Tack för att du kom.
1:01:41
Betalade du borgen?
Första brottet. Fick det tillbakadraget.
1:01:45
Jag pratade också med sjukhusets administratör
som gått med på att ta tillbaka anklagelserna.
1:01:48
om du går med på att ta ett långt sabbatsår.
Det tror jag säkert.
1:01:52
Han sa att du påstod att en hjärndöd
donator pratade med dig? Är det sant?
1:01:56
Nej.
Bra.
1:02:01
Det var Emily.
1:02:04
Som talade genom honom.
1:02:08
Du vet, jag kunde nästan förstå det
med barnen, för de kände alla henne.
1:02:11
Självklart, drömde de om henne.
Hon var nyckeln till deras överlevande.
1:02:14
Okej, men ungen som inte ens
hade sett henne då?
1:02:17
Vilken unge?
Ungen jag berättade om i köket.
1:02:21
Första gången han träffade henne
låg han i koma, Miriam. Kommer du ihåg?
1:02:23
Jag har hans inskrivningsjournal
att bevisa det.
1:02:26
Det är bevis, eller hur?
Var det inte det du ville ha?
1:02:30
Hon försöker nå mig,
och hon börjar bli desperat.
1:02:33
Varför? Varför desperat, Joe?
1:02:40
Åh, du tror väl inte att
hon fortfarande lever.
1:02:42
Om en unge kunde se henne när han var i koma
varför--
1:02:45
kunde hon då inte försöka
att kommunicera från en.
1:02:48
Det fanns inga överlevande.
Venezuelas regering sökte i djungeln i en månad.
1:02:52
Och de hittade henne aldrig!
Exakt. Det var därför vi är här ikväll--
1:02:55
för du såg aldrig hennes kropp
så du fick aldrig någon avslutning.