1:02:01
Det var Emily.
1:02:04
Som talade genom honom.
1:02:08
Du vet, jag kunde nästan förstå det
med barnen, för de kände alla henne.
1:02:11
Självklart, drömde de om henne.
Hon var nyckeln till deras överlevande.
1:02:14
Okej, men ungen som inte ens
hade sett henne då?
1:02:17
Vilken unge?
Ungen jag berättade om i köket.
1:02:21
Första gången han träffade henne
låg han i koma, Miriam. Kommer du ihåg?
1:02:23
Jag har hans inskrivningsjournal
att bevisa det.
1:02:26
Det är bevis, eller hur?
Var det inte det du ville ha?
1:02:30
Hon försöker nå mig,
och hon börjar bli desperat.
1:02:33
Varför? Varför desperat, Joe?
1:02:40
Åh, du tror väl inte att
hon fortfarande lever.
1:02:42
Om en unge kunde se henne när han var i koma
varför--
1:02:45
kunde hon då inte försöka
att kommunicera från en.
1:02:48
Det fanns inga överlevande.
Venezuelas regering sökte i djungeln i en månad.
1:02:52
Och de hittade henne aldrig!
Exakt. Det var därför vi är här ikväll--
1:02:55
för du såg aldrig hennes kropp
så du fick aldrig någon avslutning.
1:03:02
Emily är död, Joe.
1:03:05
Det är det
allt det här handlar om--
1:03:07
du vägrar
att acceptera det.
1:03:10
Hör på.
Jag förstår det.
1:03:13
Om jag inte fått sett Hannahs kropp,
så skulle jag inte tro det, heller.
1:03:16
Jag skulle fortfarande vänta på att hon kom hem,
precis som du gör.
1:03:20
Du måste sluta
med det här, Joe.
1:03:23
Du måste göra de svåra sakerna,
som jag fick göra.
1:03:27
Som alla får göra.
1:03:29
Du måste städa ut garderoberna
tömma lådorna...
1:03:32
och ta ner skylten där det står
"Emilys spöke är välkommen hit"...
1:03:36
och fortsätta med ditt liv
utan henne.
1:03:48
Al right.
1:03:55
Vad hände med flotte-resan?
1:03:58
Vad menar du,
vad är det med den?