1:26:00
Och så vidare, varje dag ett
nytt nummer eller två... eller inget.
1:26:06
Ibland stod de bara och tittade på oss
och gick sen.
1:26:11
På slutet var det bara Daniel och jag.
Under fyra dagar var vi ensamma.
1:26:17
Och vi pratade, vi pratade mycket.
Daniel kunde så många saker.
1:26:22
Daniel brukade hjälpa sin pappa
i urmakeriet.
1:26:26
Om man stirrar på
en minutvisare riktigt intensivt-
1:26:31
- så ser man den röra på sig.
1:26:35
Det där är ett foto av Helena,
hans syster.
1:26:39
Daniel visste det inte var föräldrar
som skulle vänta på oss där utanför.
1:26:46
Dagen dörren öppnades igen
tog jag min väns hand-
1:26:49
- och jag... slöt ögonen och önskade
att det inte skulle vara mitt nummer.
1:26:57
När Daniel släppt min hand fortsatte
jag blunda för att inte se på honom.
1:27:02
Han sa bara "du vann" och gick iväg.
1:27:11
Och... han lämnade fotot i min hand.
1:27:23
Nästa gång dörren öppnades
var det andra uniformer.
1:27:42
Är du beredd tror jag
att tiden är inne att spela.