1:05:00
Visst.
1:05:01
Mr. Owens, kom och sätt dig,
och försök att lugna ner dig.
1:05:11
Din fru och barn, är de på
något säkert ställe nu?
1:05:14
De är hos min mamma.
1:05:16
Förlåt.
Jag är bara lite upprörd.
1:05:19
Nej då, jag förstår.
Det är förståeligt.
1:05:23
Så hur tog han det
att bli avskedad?
1:05:26
Jag har fått avskeda många
människor, kriminalinspektören.
1:05:29
Människor blir upprörda
när de får sparken.
1:05:31
Han blev ganska upprörd.
1:05:33
Han visste att Mr. Araki
skulle se korten...
1:05:35
...och han visste att han
skulle visa dem för dig...
1:05:37
...och att du skulle ringa oss.
1:05:38
Jag tror bara att
det är en varning.
1:05:39
Men ni måste ta
det på allvar.
1:05:41
Vi tar det på stort allvar.
1:05:44
Ditt barn har indirekt
blivit hotad till livet.
1:05:46
Vi tar inga chanser
i den här kommunen.
1:05:47
Vi har en efterlysning ute
på hans vita Toyota.
1:05:49
Poliser är på väg till hans
lägenhet nu med en fullmakt.
1:05:52
Jag har civilklädda
poliser i beredskap...
1:05:55
...inne i affären och ute.
Lyssna nu...
1:05:57
Han kan komma tillbaka
för att hämta sina kort.
1:05:59
Han kanske inte gör det.
Det är svårt att säga.
1:06:01
Jag tvivlar på
att han gör det.
1:06:02
Tror du verkligen
det är en bra idé?
1:06:04
Jag menar, det här
stället är fullt av familjer.
1:06:06
Om han är dum nog
att komma tillbaka hit...
1:06:09
...kommer han aldrig så
långt som in i affären.
1:06:14
Mr. Parrish,
det här är polisen!
1:06:18
Om du finns i lägenheten,
måste vi få veta det nu.
1:06:24
Döda TV:n.
1:06:29
Mr. Parrish!
1:06:36
Det är tomt.