1:02:00
Tala!
1:02:02
Han är er son.
1:02:06
Vad har de för bekymmer?
De verkar obekväma i varandras sällskap.
1:02:11
Vad kan ni vänta er?
1:02:13
Ni stiger ner från himmelen ...
1:02:16
och vet inte längre hur man
uppför sig.
1:02:19
Er son är Hermitagets ståthållare.
1:02:23
Liksom ni och jag före honom.
1:02:24
Krigen som kommer ...
Fruktansvärda krig.
1:02:27
Men vi har lyckats bevara allt detta
genom ofärdena.
1:02:30
Jag kan inte höra mer.
1:02:33
Och ni?
1:02:34
Jo, jag hör. Men inte så tydligt.
1:02:38
Vad säger de?
1:02:40
Den äldre Piotrovski undrar ...
1:02:44
om ståthållarens telefon fortfarande
avlyssnas.
1:02:47
Hans son säger åt honom,
"Tänk inte på det.
1:02:51
"Jag skulle föredra att berätta
för er om Hermitagets katter.
1:02:55
"De finns fortfarande här ..."
1:03:01
Det finns så många människor
jag inte kunnat hjälpa.
1:03:04
Tio år har gått.
Ni vet vad jag syftar på.
1:03:08
Men alla här talar väl om er.
1:03:11
Era böcker finns fortfarande till salu.
Herr Orbelis också.
1:03:14
Det är speciellt beundransvärt.
1:03:16
De döda gråter av glädje när deras
böcker trycks om.
1:03:19
Särskilt efter 37 år, Michail.
1:03:23
Är det fortfarande något som tynger er?
1:03:26
Är det myndigheterna?
1:03:29
Det vill ha ollonen från ekarna.
1:03:32
Det är inte intresserade av hur
man vårdar kulturens träd.
1:03:35
Men det blir deras undergång
om träden faller.
1:03:38
Då kommer det inte att bli något kvar.
Kan de inte förstå det?
1:03:41
Herr Orbeli, vad är det som väntar oss?
1:03:47
- Jag kommer!
- Tala!
1:03:50
- Hör på här Michail ...
- Låt honom gå.
1:03:53
Ni är alldeles ensamma.