:03:04
Jag trodde inte det, men det
måste finnas en förklarning.
:03:07
För mitt liv var totalt annorlunda
för ett par veckor sedan.
:03:13
- Jag var på banken idag.
- Ja?
:03:16
- Har du kollat vårat saldo på sistone?
- Nej.
:03:22
- Vänta. Gjorde vi? Gjorde vi det?
- Vi gjorde det!
:03:27
Vi har precis $30,006.
:03:31
Vi kan gifta oss!
:03:33
Ja.
:03:39
Jag vet att du tyckte det var löjligt att
vänta tills vi hade dessa pengar-
:03:44
-innan vi gifter oss, men nu
kan vi betala av huset-
:03:48
-vi kan planera en familj...
- Elaine var otrolig.
:03:51
Jag är så glad.
:03:54
Inte här.
:03:56
- Du kan kyssa mig hemma.
- Hon hade en underlig ovana.
:04:01
Hon grät när vi älskade.
:04:03
Mycket högt, vilket gjorde att
det blev svårt att koncentrera sig.
:04:07
Är du okej?
:04:10
- Hej då, sötnos.
- Hej då.
:04:12
Hon ägde en presentkorgs firma.
Det var på väg att vända om.
:04:16
Och jag var biträdande
föreståndare på Homespital.
:04:20
En affär som sålde medicinska
tillbehör för hemmabruk.
:04:27
Jag vet att det är en del pengar,
men det är en bra stol.
:04:31
- John? Kontoret.
- Ursäkta mig.
:04:36
Om det var nåt problem med mitt jobb, så var
det att jag jobbade åt Elaines far, Mr. Warner.
:04:43
Det fanns alltid en sorts
spänning mellan oss.
:04:47
John-boy! Kom in.
Sitt ner.
:04:51
Min lilla flicka berättade
om den stora nyheten.
:04:54
- Jag är glad, John. Jag är verkligen glad.
- Ja, herrn!
:04:58
Han var inte glad.
Han hatade mig.