:45:19
Då var vi här, Snowbell.
Nu gäller det.
:45:22
Snowbell?
:45:28
"Lax, havskatt, tonfisk".
:45:31
Varför retar de en så här?
:45:33
Hur kan du bara tänka på mat
vid ett sånt här tillfälle? Skärp dig nu.
:45:37
Jag är nervös.
När jag är nervös, så äter jag.
:45:40
För jag har på känn att om något
händer dig, så får jag skulden.
:45:45
De vet säkert redan att vi har försvunnit
och tänker byta ut mig mot en hamster.
:45:49
Ta det lugnt.
George täcker upp för oss.
:45:51
George? George kan inte ens se
skillnaden mellan barnbajs och äppelmos.
:45:56
Och det var ändå snällt sagt.
:46:04
- Hallå, hos Little.
- George, bra att det var du som svarade.
:46:08
Vem är det? Prata högre.
:46:10
George, det är jag. Stuart.
:46:15
Var är du? Mår du bra? Har du hittat henne?
Är ni okej? Hur är det med Snowbell?
:46:19
När kommer ni hem?
Mamma och pappa frågar en hel del.
:46:22
Det gör du med.
:46:23
Jag har bråttom.
Vill bara säga att vi är på rätt spår...
:46:27
...och med lite tur, så är vi hemma
till kvällsmaten. Och, George...
:46:31
- Tack för att du täcker upp för mig.
- Visst.
:46:33
Men var är ni?
:46:35
Hör noga på.
Vi är vid Pishkinbyggnaden.
:46:38
Var vänlig lägg i 35 cent
för ytterligare fem minuter.
:46:41
- Snowbell, jag behöver mer växel.
- Tycker du jag ser ut som nån jäkla midjeväska?
:46:45
- Är du kvar?
- Är det Stuart?
:46:50
Låt mig tänka. Ja.
:46:53
Jag trodde han skulle komma hem.
:46:55
Det gör han. Senare.
Han och Will behövde öva lite till.
:46:58
Faktiskt, så lämnade de
honom nyss hos Will.