:46:04
- Hallå, hos Little.
- George, bra att det var du som svarade.
:46:08
Vem är det? Prata högre.
:46:10
George, det är jag. Stuart.
:46:15
Var är du? Mår du bra? Har du hittat henne?
Är ni okej? Hur är det med Snowbell?
:46:19
När kommer ni hem?
Mamma och pappa frågar en hel del.
:46:22
Det gör du med.
:46:23
Jag har bråttom.
Vill bara säga att vi är på rätt spår...
:46:27
...och med lite tur, så är vi hemma
till kvällsmaten. Och, George...
:46:31
- Tack för att du täcker upp för mig.
- Visst.
:46:33
Men var är ni?
:46:35
Hör noga på.
Vi är vid Pishkinbyggnaden.
:46:38
Var vänlig lägg i 35 cent
för ytterligare fem minuter.
:46:41
- Snowbell, jag behöver mer växel.
- Tycker du jag ser ut som nån jäkla midjeväska?
:46:45
- Är du kvar?
- Är det Stuart?
:46:50
Låt mig tänka. Ja.
:46:53
Jag trodde han skulle komma hem.
:46:55
Det gör han. Senare.
Han och Will behövde öva lite till.
:46:58
Faktiskt, så lämnade de
honom nyss hos Will.
:47:06
Hej, mrs Little. Är George hemma?
:47:11
- Jag hittade den, Will!
- Hittade vadå?
:47:13
- Miniräknaren.
- Miniräknaren?
:47:16
Will, var är Stuart?
:47:19
Det är okej, hon känner till pjäsen.
:47:22
Det skulle blivit en överraskning.
:47:24
Jag var tvungen att berätta så hon visste
att Stuart var hos dig. Vi ska dit igen.
:47:29
Visst. Just det. Det blir toppen.
:47:31
Jag behöver bara miniräknaren?
:47:34
- Måste räkna ut hur länge de behöver öva.
- Ja, det är en mycket komplicerad pjäs.
:47:37
- Kom igen. Nu går vi.
- Vi ses senare, mrs Little.
:47:41
George, glöm inte bort
er fotbollsmatch senare.
:47:44
Vi träffas där!
:47:50
Jag klarar inte det här. Det är för stressigt.
Allt ljugande. Jag har aldrig ljugit förut.
:47:54
Det är därför hon tror på dig.
:47:56
- Nu ligger vi illa till.
- "Vi"?
:47:58
Ja, "vi". Det var inte mig han var
hemma hos mig i natt och övade.