:22:00
- Överste.
- Manöver!, manöver!.
:22:02
Jag hörde att en av mina löjtnanter
har blivigt pappa.
:22:05
- Jag kom för att gratulera.
- Tack, sir.
:22:07
Jag ville inte störa dig.
:22:09
Nej, det går bra.
Det är helt okej.
:22:13
Nå, hur är det med frugan?.
:22:15
Hon mår bra hon sover
:22:18
precis som vår dotter.
Jag ville bara
:22:21
vara här en stund innan jag
skulle hålla om henne.
:22:23
Jaha, redan fäst vid henne?.
:22:26
- Vad är det?.
- Camille, ursäkta det, sir.
:22:28
Ta inte av det, låt det sitta
kvar. Det är en order.
:22:33
- Överste, kan jag fråga en sak?.
- Visst.
:22:39
Vad tycker du om att vara både
soldat och pappa?.
:22:44
Jag hoppas att vara bra på
det ena
:22:46
gör mig bättre på det andra.
:22:50
Varför?, hur känner du?.
:22:53
Jag vet inte, sir.
:22:56
Mellan högskolan och detta
:22:59
tillbringade jag och Barbera
ett år i Afrika,
:23:03
vi hjälpte till att bygga en
kyrka åt föräldralösa barn.
:23:08
De var föräldralösa på grund av
att krigsherren på andra sidan gränsen
:23:11
inte gillade deras stam.
:23:16
Jag vet att Gud har en plan åt mig,
:23:21
jag hoppas bara att det innebär
att hjälpa föräldralösa barn
:23:25
inte att göra dem föräldralösa.
:23:29
Men vi kan ju fråga honom.
:23:32
Kom igen, vi frågar honom.
:23:40
Våran fader i himmeln,
innan vi drar ut i strid
:23:44
kommer varje soldat att närma sig
dig, på sitt eget sätt.
:23:48
Även våra fiender
:23:50
i linje med deras övertygelse
:23:52
kommer att be om skydd
och seger.
:23:55
Så, vi bugar oss inför
din oändliga visdom.
:23:58
Vi erbjuder våra böner så bra vi kan.