1:07:01
-Tycker du att jag är jobbig?
-Nej.
1:07:03
-Gör jag dig nervös?
-Nej.
1:07:05
Vi måste sluta nu.
Jag vill säga att dom här är till salu.
1:07:08
-Dom är gjorda av dina gamla kläder
-Så sant.
1:07:10
-Vad kostar dom?
-34 dollar.
1:07:16
-34 dollar för den här?
-Är du snålare än mig?
1:07:19
-Skulle du betala 34 dollar för den?
-Nej, men jag undrar inte. Min fru gör.
1:07:27
Vilket lysande motargument.
1:07:33
Fan.
1:07:38
Vad tycker du?
1:07:44
Storhetsvansinne.
1:07:48
Hej, det här är ett
meddelande till Harvey.
1:07:58
Från gatorna i Cleveland,
damer och herrar, välkomnar vi-
1:08:02
-den enda av sitt slag,
Harvey Pekar. Välkommen ut.
1:08:08
Jag förstod ganska fort att jag bara
var inbjuden till showen för skrattet.
1:08:13
Du ser ut som de killar
som brukar sova på bussarna.
1:08:17
-Förlåt.
-Det är okej, njut ni bara.
1:08:20
-Vi försöker.
-Det är din värld. Jag lever bara i den.
1:08:28
Men varför brydde jag mig?
1:08:30
Letterman var väl okej.
Låt han bara skämta om mig.
1:08:33
Så länge jag fick
betalt och publicitet.
1:08:36
Du ser ut som dem i vilken
polis sketch som helst.
1:08:42
Det roliga är att-
1:08:43
-någonting med mig och
Letterman lockade tittare.
1:08:46
Han ville ha mig tillbaka.
1:08:47
-Det var ett år sedan, den här månaden.
-Det stämmer.
1:08:50
Nej, förra månaden.
1:08:52
För ett år och en månad sedan gjorde
du ditt första framträdande här.
1:08:55
-Vad har hänt med dig sedan dess?
-Inte mycket, David.
1:08:59
Det går långsamt framåt.
Jag har samma jobb.