:45:03
Du säger aldrig mitt namn.
Varför?
:45:08
Vad är det första du gör när
du blir förkyld?
:45:10
Vad?
:45:11
Vad är det första du gör när
du blir förkyld?
:45:16
Kycklingsoppa, aspirin, whisky..
:45:18
Har du aldrig bara varit förkyld?
:45:21
-Jag förstår inte...
-Inte tagit något, bara varit förkyld.
:45:24
-Nej.
-Nej.
:45:25
Och det är så vi är, eller hur?
:45:26
Vi dränker det, dödar det,
bedövar det.
:45:28
Allt för att inte känna.
:45:31
När jag var läkare i London var
det aldrig någon som sa matanay.
:45:34
De tackar dig inte såsom de
tackar dig här-
:45:35
-därför har känner de allting.
:45:37
Direkt från Gud.
:45:38
Det finns inga droger,
inget smärtstillande.
:45:42
Det är den konstigaste,
renaste saken... lidande.
:45:48
Och när man har sett den slags mod-
:45:55
-i ett barn...
:45:59
-Hur kan man då vilja
göra något annat-
:46:00
-än bara ta dem i sina armar?
:46:10
Kommer du ihåg pojken i London.
Jojo?
:46:13
Ja, självklart.
:46:14
Han var den första jag räddade,
tio år gammal.
:46:17
Så mager att han knappt
kunde stå.
:46:19
Men han hade fortfarande styrkan
att begrava resten av sin familj.
:46:26
Vi har ingen aning om vad mod är.
:46:31
Han brukade skriva små
lappar till mig.
:46:35
Han hjälpte mig på mottagningen.
Han var bra.
:46:39
Han var snäll, han var god.
:46:41
Han ville bli som jag,
det gillade jag.
:46:43
Det var dumt och barnsligt-
:46:44
-men det fick mig att må bra.
:46:46
Jag tog med mig honom till London-
:46:48
-du vet. min talisman,
mitt modiga Afrika.
:46:53
Hur kunde jag vara så jävla dum?
:46:58
Hur kunde jag vara så egoistisk?