:24:03
Tack så mycket.
:24:09
Vi är kanske flyktingar allihop,
från någonting-
:24:12
-men jag inser nu att det
finns inget att frukta-
:24:16
-världen vi håller fast vid,
livet vi hyllar-
:24:20
-är en del av något större,
något mer.
:24:24
När jag ser på mina barn,
ser jag det så tydligt-
:24:28
-ett hopp-
:24:29
-chansen till ett liv-
:24:32
-och jag vet att det är värt
att kämpa för.
:24:35
Bröllopet var en ståtlig tillställning.
:24:38
Alla var där-
:24:40
-dvärgarna och djuren i skogen-
:24:42
-och det var glädjetårar-
:24:44
-och glada sånger-
:24:45
-och prinsen och prinsessan-
:24:47
-levde lyckliga i alla sina dagar.
:24:50
Hur slutade det egentligen, mamma?
:24:54
Vad menar du?
Vad tror du hände, älskling?
:24:56
Hon vaknade upp,
tittade på prinsen-
:24:59
-och skrek, fy bubblan!
:25:05
Hallå.
:25:06
Hej, Henry. Det är Charlotte.
Är Sarah där?
:25:08
Charlotte, hej.
:25:09
Hon är på övervåningen med
ungarna just nu.
:25:11
Kan jag hälsa henne något?
:25:12
Okej, kan du bara-
:25:15
-säg bara att jag ringer
henne lite senare.
:25:19
Jag kan lämna henne
ett meddelande.
:25:22
Säg bara att jag har lite nyheter-
:25:26
-och att jag faxar det till
kontoret i morgon.
:25:29
-Okej?
-Javisst. Det ska jag säga.
:25:34
-Okej Tack, Henry. Hej då.
-Hej då.
:25:50
Det var Charlotte.
:25:52
Hon sa att hon hade lite nyheter.
:25:56
Hon faxar det till kontoret.