:27:22
- Raring, vad gör du här? - Jag stannar över natten
:27:26
- Vad tycker Spencer?
- Han märker det inte
:27:29
- Han är i New York igen. Jobbar. - Han jobbar hårt för er båda
:27:35
Ljug inte åt honom, mamma. Det gör han så bra själv
:27:39
Nu ska du vända om, gå hem...
:27:41
fixa ditt ansikte och vänta på din man
:27:44
Detta var ditt val,
Elizabeth.
:27:47
Så du låter mig inte stanna i mitt eget hus?
:27:50
Spencers hus är ditt hus nu
:27:52
Tro mig, det är för ditt eget bästa
:28:12
Miss Watson. Kom in
:28:15
7 juristskolor inom 45 minuter radie från Philadelphia.
:28:18
Du kan studera och ha maten på bordet 17.00
:28:21
- Det blir för sent. - Nej då. Vissa vill ha den sent
:28:24
- Jag var upprörd i början
- Joan, gästerna
:28:26
När Tommy sa att han kommit in på Penn tänkte jag:
:28:29
Hennes öde är förseglat. Hur kan hon bara släppa allt?
:28:32
Jag förstår att man inte behöver det. Man kan både ha kakan och äta den
:28:35
Vi är gifta
:28:39
Vi rymde över veckoslutet
:28:41
Det visade sig att han var paniskt förskräckt av att ha ett stort bröllop
:28:44
så vi hade en typ, på sekundengrej
:28:47
Mycket romantiskt
:28:49
Titta
:28:58
Den är underbar