:28:12
Miss Watson. Kom in
:28:15
7 juristskolor inom 45 minuter radie från Philadelphia.
:28:18
Du kan studera och ha maten på bordet 17.00
:28:21
- Det blir för sent. - Nej då. Vissa vill ha den sent
:28:24
- Jag var upprörd i början
- Joan, gästerna
:28:26
När Tommy sa att han kommit in på Penn tänkte jag:
:28:29
Hennes öde är förseglat. Hur kan hon bara släppa allt?
:28:32
Jag förstår att man inte behöver det. Man kan både ha kakan och äta den
:28:35
Vi är gifta
:28:39
Vi rymde över veckoslutet
:28:41
Det visade sig att han var paniskt förskräckt av att ha ett stort bröllop
:28:44
så vi hade en typ, på sekundengrej
:28:47
Mycket romantiskt
:28:49
Titta
:28:58
Den är underbar
:29:03
Det var mitt val. Han skulle backat upp mig
:29:09
- Men du behöver inte välja
- Nej, det gör jag inte
:29:12
Jag vill ha ett hem, en familj. Det är inget jag vill avvara
:29:15
Ingen ber dig om det, Joan
:29:18
Jag vill bara få det inse att du kan göra båda sakerna
:29:21
Tänk om jag vaknar en morgon och ångrar att jag inte läste till jurist
:29:24
Ja, jag är rädd att du kommer att göra det
:29:26
Inte så mycket so jag skulle ångra att inte ha nån familj. Inte vara hemma när de växer upp
:29:30
Jag vet precis vad jag gör, och det gör mig inte mindre smart
:29:35
- Det måste verka hemskt för dig.
- Det sa jag inte. Jag...
:29:38
Klart du gjorde. Det gör du alltid
:29:41
Du står på lektionen och säger att vi ska göra vad du själv inte gör
:29:45
För dig är en hemmafru nån som sålt sin själ till närmaste stormarknad
:29:49
Hon har inget djup, inget intellekt, inga intressen
:29:55
Och du säger: Jag kan göra allt vad jag vill
:29:59
Detta är vad jag vill