:11:03
Tack.
:11:07
-Jag vill be om ursäkt för tidigare.
-Nej, det behövs inte.
:11:13
-Du blev skrämd.
-Nej, det var inte det.
:11:19
Jag har minnen som plågar mig
som jag försöker glömma.
:11:22
Men de vill inte låta sig glömmas.
:11:27
Jag mår alltid bättre om jag luftar
mina minnen, inte begraver dem.
:11:31
Jag håller på att lära mig det.
Jag försöker i alla fall.
:11:34
Det är vad vi kan göra.
:11:37
Jag är bara glad att Button blir bättre.
:11:41
Jag tror aldrig att jag
har sett Boss så orolig.
:11:45
Läkaren är på väg hem,
så fort stormen har lagt sig.
:11:50
Med läkaren,
menar du din bror?
:11:56
Jag trodde nämligen att
du och läkaren var...
:12:00
man och hustru.
:12:05
-Trodde du det?
-Ja, fick reda på det igår.
:12:11
-Jag trodde att du var gift, Sue.
-Varför, nej...
:12:16
Nej det är jag inte, Charley.
:12:20
Det var bra.
Jag menar bra att veta.
:12:24
Annars hade jag trott fel.
:12:26
-Och det vill vi inte.
-Nej, självklart inte.
:12:52
-Vi är skyldiga er, frun.
-Det var så lite, Mr. Spearman.
:12:59
Tack, Sue.