:58:00
-Ska jag få undan allt folk?
-Ja.
:58:02
Nej, nej, nej. Krypskytten
får inte veta allt vi gör.
:58:06
Han har koll på oss nu.
:58:07
Han får inte tro att vi
vet för mycket, okej?
:58:11
-Jonah.
-Ja.
:58:13
Titta inte upp.
:58:17
Jag vill att krypskyttar ska hålla
ett öga på alla fönstren.
:58:19
-Förstått, kommissarie.
-Jag ska köpa lite tid åt oss.
:58:22
Okej.
:58:30
Stu! Är det okej om jag
kommer och pratar lite?
:58:33
-Jag vet inte.
-Han är så ensam.
:58:35
-Allt han vill är att prata.
-Du har en mardröm...
:58:39
...men du kan inte vakna.
-Nu testar han mitt tålamod.
:58:42
Vill du vakna, Stu?
:58:44
Jag vill, men jag har problem
som jag inte kan prata om.
:58:49
-Är det din psykiatriker på telefonen?
-Ja, ja. Jag betalar övertid.
:58:54
Det var väldigt modigt
det du gjorde.
:58:58
Att erkänna allt det
där för din fru.
:59:01
-Det var väl befriande?
-Det borde vara det.
:59:04
Om jag var mer ärlig
mot min fru så...
:59:07
...jag vet inte, så kanske
det gått annorlunda.
:59:10
Snälla.
:59:12
-Ärlighet är nyckeln. Litar du på mig, Stu?
-Han borde vara med i Oprah.
:59:15
Jag vill, men jag har problem
som jag inte kan prata om.
:59:19
Ja, dödliga problem.
Säg åt honom att backa.
:59:22
Kom inte närmare.
:59:24
Jag vill inte göra det
svårare för dig.
:59:27
Pam, Ramey, Kelly, folk på
gatan, alla dem hänger på dig.
:59:31
Jag sa att detta är ett privat
samtal. Vad fan vill du?
:59:34
Jag vill att du ska veta att det är
säkert utanför telefonkiosken.
:59:37
-Det är det inte.
-Alltid, "Gå ut ur telefonkiosken"!
:59:40
Jag gillar telefonkiosken!
Okej? Det är min värld.
:59:43
Det är min telefonkiosk,
och jag kommer inte ut.
:59:45
Vi ska inte tvinga dig...
:59:47
...för det kan bli
något misstag...
:59:50
...och då får jag aldrig reda
på varför detta händer.
:59:53
Stu, jag är rädd. Jag är
rädd att jag ska stå här...
:59:59
...och mina mannar
skjuter någon...