:59:01
-Det var väl befriande?
-Det borde vara det.
:59:04
Om jag var mer ärlig
mot min fru så...
:59:07
...jag vet inte, så kanske
det gått annorlunda.
:59:10
Snälla.
:59:12
-Ärlighet är nyckeln. Litar du på mig, Stu?
-Han borde vara med i Oprah.
:59:15
Jag vill, men jag har problem
som jag inte kan prata om.
:59:19
Ja, dödliga problem.
Säg åt honom att backa.
:59:22
Kom inte närmare.
:59:24
Jag vill inte göra det
svårare för dig.
:59:27
Pam, Ramey, Kelly, folk på
gatan, alla dem hänger på dig.
:59:31
Jag sa att detta är ett privat
samtal. Vad fan vill du?
:59:34
Jag vill att du ska veta att det är
säkert utanför telefonkiosken.
:59:37
-Det är det inte.
-Alltid, "Gå ut ur telefonkiosken"!
:59:40
Jag gillar telefonkiosken!
Okej? Det är min värld.
:59:43
Det är min telefonkiosk,
och jag kommer inte ut.
:59:45
Vi ska inte tvinga dig...
:59:47
...för det kan bli
något misstag...
:59:50
...och då får jag aldrig reda
på varför detta händer.
:59:53
Stu, jag är rädd. Jag är
rädd att jag ska stå här...
:59:59
...och mina mannar
skjuter någon...
1:00:03
...sen när vi ser vad
han håller i...
1:00:09
...vad han har hotat
folk med...
1:00:12
Då inser vi att det
bara var en bibel.
1:00:16
-Eller en mobil.
-Pressa mig inte, Stu.
1:00:23
Jag låter inte det hända.
1:00:25
Jag ville bara ringa.
Ett litet samtal...
1:00:27
Det räcker, Stu.
1:00:29
-Du fick dåliga nyheter, va?
-De värsta.
1:00:34
Du vill säkert hoppa
från kanten.
1:00:37
-Jag har fallit sen dess.
-Jag ska knuffa honom utför stupet.
1:00:39
Säg bara ordet.
1:00:41
Det är dags att landa.
1:00:43
-När man kommer ner så dör man.
-Jag är ditt skyddsnät.
1:00:46
Snälla, säg det.
1:00:49
Om jag berättar vad du
vill veta, så dör du också.
1:00:53
Precis.
1:00:58
-Jag går.
-Bra.