:58:00
Jag somnade.
:58:02
Det nästa jag minns är-
:58:05
-när min barnflicka väckte mig
mitt i natten-
:58:08
-och berättade att deras
plan hade störtat.
:58:11
-Du har tur.
-Tur?
:58:13
Att du är galen.
:58:16
När man är galen
saknar man inte människor-
:58:19
-och om man förblir galen
känns det som man inte kände dem.
:58:22
På så vis behöver man inte
känna sig ledsen.
:58:25
Du har tur.
:58:30
Godnatt.
:58:33
Jag var inte galen, Ray.
:58:37
Jag var förvirrad.
:58:40
Alla pratade med mig-
:58:42
-och jag fattade ingenting
av vad de sa.
:58:47
Sedan blev deras röster
ett enda surr-
:58:51
-och snart kände jag inte
ens igen deras ansikten.
:58:55
De liknade plumpar.
:58:58
Sedan börjde de få huggtänder-
:59:01
-och deras ögon
blev gröna.
:59:05
Jag visste att jag var
tvungen att ge mig av,
:59:09
Jag packade min ryggsäck-
:59:11
-satte mig på tåget
och tittade på kartan-
:59:15
-och bestämde mig för att bo
på Coney Island.
:59:19
Jag trodde det skulle
vara en riktig ö-
:59:24
-och att jag kunde gömma mig där
såsom Tom Sawyer och Huckleberry Finn.
:59:29
Du kan tänka dig min
förvåning.
:59:31
Tekopparna var det enda
jag fick åka ensam.
:59:35
Jag satte mig och började
snurra runt och runt.
:59:41
Det känns som om jag
fortfarande är där-
:59:43
-snurrar runt och runt
och runt-
:59:46
-och det slutar aldrig
att snurra-
:59:49
-och jag vågar inte
kliva av.
:59:54
Du har rätt, Ray.