:06:02
Julia, det här är...den unge mannen
jag talade om.
:06:06
Han vill lära sig branchen.
:06:09
-Det är en stor ära, miss Lambert.
-Kan vi övertala er att äta med oss?
:06:15
-Michael kör er tillbaka sedan.
-Oj, det var verkligen vänligt.
:06:20
Ta hissen ni, så går jag.
Sisten ner är en fjant.
:06:24
Miss Lambert, får jag...
får jag be er om en sak?
:06:30
-Jag kan inte ger er mer plats.
-Nej, nej...!
:06:35
-Kan jag få ert fotografi?
-Javisst.
:06:38
Alla tiders! Jag har sett er i
"Farväl, min älskade" tre gånger.
:06:44
-Det är en så fånig pjäs.
-Det är ni som är så fantastisk...
:06:49
-Roligt att ni tyckte om mig.
-Jag älskade er...!
:06:54
-Jag vann!
-Bra gjort.
:06:57
Kom då, mr...
:07:22
Allt en aktris som Julia behöver
är en pjäs att bära upp.
:07:26
-Folk vill se aktörerna, inte pjäsen.
-Ja, jag ser vad som helst med er.
:07:31
Men hur började ni? Hur nådde ni hit
där ni är nu, med en egen teater?
:07:37
-Renlevnad och hårt arbete. Cigarett?
-Tack vare en tölp - Jimmie Langton.
:07:42
Vi tillhörde hans ensemble. Han visste
allt om teatern, och där träffades vi.
:07:48
-Jag var en usel skådespelare.
-Ja, men du har närvaro.
:07:52
Du får alltid publiken att tappa andan.
- Det är för att han är så stilig.
:07:58
-Oj, så fascinerande.
-Jag är enormt avundsjuk.