:05:02
Tack. Du smög hemifrån i morse.
:05:07
Jag ville inte väcka dig,
du var helt borta. Jag motionerade.
:05:11
Motionera... Michael,
du är Londons mest fåfänge man.
:05:16
Jag - fåfäng? Prat!
:05:19
Jag vill bara bibehålla mitt
stiliga yttre så länge som möjligt.
:05:25
Apropå stilig, la du märke till
den unge mannen när du kom in?
:05:29
Han är amerikan.
Son till en bekant till Eddie Gilbert.
:05:34
-Vad har det med mig att göra?
-Han beundrar dig enormt.
:05:39
-Så intelligent! Vad heter han?
-Det har jag glömt.
:05:44
Han fattig som en kyrkråtta, tyvärr.
Vi kan väl bjuda honom på lunch?
:05:50
Han är mycket artig
för att vara amerikan.
:05:56
-Skräppost, Margery.
-Ja, mr Gosselyn.
:05:59
Det här är min hustru, Julia Lambert.
:06:02
Julia, det här är...den unge mannen
jag talade om.
:06:06
Han vill lära sig branchen.
:06:09
-Det är en stor ära, miss Lambert.
-Kan vi övertala er att äta med oss?
:06:15
-Michael kör er tillbaka sedan.
-Oj, det var verkligen vänligt.
:06:20
Ta hissen ni, så går jag.
Sisten ner är en fjant.
:06:24
Miss Lambert, får jag...
får jag be er om en sak?
:06:30
-Jag kan inte ger er mer plats.
-Nej, nej...!
:06:35
-Kan jag få ert fotografi?
-Javisst.
:06:38
Alla tiders! Jag har sett er i
"Farväl, min älskade" tre gånger.
:06:44
-Det är en så fånig pjäs.
-Det är ni som är så fantastisk...
:06:49
-Roligt att ni tyckte om mig.
-Jag älskade er...!
:06:54
-Jag vann!
-Bra gjort.
:06:57
Kom då, mr...