:04:00
Du vet inte vad det innebär att
bära upp en pjäs kväll efter kväll.
:04:07
Det är bara jag
som tar det på allvar.
:04:10
Du bara räknar pengar och myser!
Lägg ner pjäsen!
:04:14
Vi skulle förlora en förmögenhet.
Vår kompanjon skulle misstycka.
:04:18
Dolly kan dra åt helvete...!
:04:25
Förlåt mig, hjärtat, det var
inte meningen att vara så lumpen.
:04:30
Men jag är nära ett sammanbrott.
Allt är så förfärligt trist.
:04:36
-Jag vill att något ska hända.
-Vad då?
:04:40
Om jag ändå visste...
:04:43
Jag ber dig,
lägg ner pjäsen vid månadsskiftet.
:04:49
Det måste jag fundera på,
vi kan inte bomma igen teatern.
:04:55
Jag ska se vad jag kan göra.
:04:59
-Snälla...
-Jag lovar.
:05:02
Tack. Du smög hemifrån i morse.
:05:07
Jag ville inte väcka dig,
du var helt borta. Jag motionerade.
:05:11
Motionera... Michael,
du är Londons mest fåfänge man.
:05:16
Jag - fåfäng? Prat!
:05:19
Jag vill bara bibehålla mitt
stiliga yttre så länge som möjligt.
:05:25
Apropå stilig, la du märke till
den unge mannen när du kom in?
:05:29
Han är amerikan.
Son till en bekant till Eddie Gilbert.
:05:34
-Vad har det med mig att göra?
-Han beundrar dig enormt.
:05:39
-Så intelligent! Vad heter han?
-Det har jag glömt.
:05:44
Han fattig som en kyrkråtta, tyvärr.
Vi kan väl bjuda honom på lunch?
:05:50
Han är mycket artig
för att vara amerikan.
:05:56
-Skräppost, Margery.
-Ja, mr Gosselyn.
:05:59
Det här är min hustru, Julia Lambert.