:15:02
-Det är en avskedsgåva.
-Reser du?
:15:05
Nej, men vi kan inte träffas mer.
:15:09
Inte nu igen!
Det börjar bli en ritual. Varför?
:15:13
Vår vänskap är så fin, Julia,
den är helt unik, men folk pratar.
:15:20
De förstår inte. Fast vi vet sanningen
blir det skandal om vi fortsätter ses.
:15:27
Nej då.
Michael och jag lever olika liv.
:15:31
Det är därför vi är så lyckligt gifta.
Mer eller mindre.
:15:35
Hon är bara en billig uppkomling.
:15:39
Hon spelar alltid,
är helt igenom konstlad.
:15:43
-Förbaskat söt.
-Tyst, avslöja inte din enfald.
:15:47
Jag vet allt om henne. Vi kommer
båda från Kanalöarna, Jersey.
:15:52
Hennes far var vår doktor. Doktor
på Jersey, simplare kan man inte bli!
:16:01
Förnuftet säger det.
:16:04
Jag vill inte mista dig.
Jag har så få riktiga vänner.
:16:11
Du är den enda
jag kan vara mig själv med.
:16:16
Jag är så deprimerad just nu. Vi kan
väl fortsätta träffas? Jag ber dig...
:16:24
Förlåt att vi tränger oss på.
:16:26
Min vän och jag beundrar er enormt.
Minns ni mig?
:16:31
-Florence Coltraine, inte sant?
-Rupert och jag är oense om en sak.
:16:37
Visst kände jag er far? Han var
doktor och kom ofta hem till oss.
:16:44
Han var veterinär. Han hjälpte era
hyndor föda. Huset var fullt av dem.