:39:00
Irak, Bagdad.
Jag visste ingenting om det där.
:39:04
Vi stod i en korridor
på övervåningen i vårt hus-
:39:09
- och han grät och sa att han var
så rädd och inte ville åka till Irak.
:39:14
Vi sa att det ibland kan vara nyttigt
med rädsla, för man blir vaksam.
:39:20
Då sa han att han visste att
han skulle skickas till Bagdad.
:39:27
Vi satt, precis som alla andra,
klistrade framför teven.
:39:31
Totalt fastklistrade i hopp om
att få se en glimt av honom.
:39:36
"Kan ni inte filma där helikoptrarna
är? Snälla, låt oss få se honom."
:39:40
Den kvällen, gick jag vid tiotiden
upp till sovrummet.
:39:46
Jag låg och zappade
och hörde plötsligt:
:39:49
"Black Hawk-helikopter
störtat i Irak".
:39:52
Allt jag vet är att armén igår kväll
förlorade en Black Hawk-helikopter.
:39:58
Vi får av befäl på marken veta att
det var sex personer i helikoptern.
:40:04
Morgonen därpå sa jag till mig själv:
"Tänk inte så dystra tankar."
:40:08
"Jesus, jag behöver dig.
Du måste hjälpa mig igenom det här."
:40:12
Armén ringde och frågade om jag var
Lila Lipscomb och jag svarade ja-
:40:19
- och han sa "mamma till
Sergeant Michael Pedersen?"
:40:23
Jag minns att jag tappade telefonen.
:40:30
Sen minns jag bara:
:40:33
"USAs armé, försvarsministern,
beklagar att behöva meddela att..."
:40:41
Sen minns jag inte mer.
:40:44
Sorgen belamrade mig så hårt
att jag bokstavligen föll till golvet.
:40:51
Och jag var ensam.
Ingen kunde hjälpa mig upp.
:40:54
Så jag kravlade bort till
mitt skrivbord och tog stöd där-
:40:59
- och jag minns att jag skrek:
"Varför måste det vara Michael?"