:40:04
Morgonen därpå sa jag till mig själv:
"Tänk inte så dystra tankar."
:40:08
"Jesus, jag behöver dig.
Du måste hjälpa mig igenom det här."
:40:12
Armén ringde och frågade om jag var
Lila Lipscomb och jag svarade ja-
:40:19
- och han sa "mamma till
Sergeant Michael Pedersen?"
:40:23
Jag minns att jag tappade telefonen.
:40:30
Sen minns jag bara:
:40:33
"USAs armé, försvarsministern,
beklagar att behöva meddela att..."
:40:41
Sen minns jag inte mer.
:40:44
Sorgen belamrade mig så hårt
att jag bokstavligen föll till golvet.
:40:51
Och jag var ensam.
Ingen kunde hjälpa mig upp.
:40:54
Så jag kravlade bort till
mitt skrivbord och tog stöd där-
:40:59
- och jag minns att jag skrek:
"Varför måste det vara Michael?"
:41:04
"Varför måste Du ta min son?
Varför var det min son Du måste ta?"
:41:09
"Han hade inte gjort nåt.
Det var en fin pojke."
:41:14
"Varför måste Du ta min son?"
:41:16
Jag kan inte föreställa mig hur det är
att förlora en son eller en dotter-
:41:23
- eller man eller fru, för den delen,
och jag är ledsen för det.
:41:29
- Har ni hans sista brev?
- Det postades 16 mars.
:41:34
Men jag fick det inte förrän
veckan innan han dödades.
:41:38
"Hej, mamma, jag är ledsen
att jag inte har kunnat ringa."
:41:43
"De tog bort telefonen för en vecka
sen. Jag fick brevet och paketet."
:41:48
"Vad kul att första barnbarnet föddes
samma dag som din äldste son."
:41:55
"Hur är det med er?"
:41:57
"Det går bra för mig. Vi är ute
i sandstormarna och väntar."