1:01:00
Nej.
1:01:02
Trumvirvel...
1:01:09
Det var mitt fel att hon satt
i rullstol. Jag knuffade henne.
1:01:16
Så var det.
1:01:21
-Tyst.
-Lägg av.
1:01:23
Nej, det är sant.
1:01:25
-Varför?
-Det var en olycka.
1:01:29
En sådan där sak som spelas
upp i huvudet om och om igen.
1:01:36
Hon var alltid deprimerad.
1:01:40
En dag när jag var nio år,
hatade jag henne för det-
1:01:47
-och jag knuffade henne.
Jag var arg för att...
1:01:52
-För att du inte kunde göra henne glad?
-Ja!
1:01:56
I vanliga fall skulle hon ha skickat
mig till mitt rum, men den här dagen...
1:02:04
...just den här dagen...
1:02:08
...var luckan till diskmaskinen öppen.
1:02:11
Låsmekanismen var trasig,
så den öppnade sig ibland.
1:02:20
Det är märkligt att små plastbitar
ofta haft inflytande på mitt liv.
1:02:26
Hon föll över luckan, slog i nacken
och blev förlamad från midjan och neråt.
1:02:36
Ska vi jämföra knäppa familjer?
1:02:39
-Hon satt i rullstol innan du åkte.
-Ja, sedan jag var nio.
1:02:45
Jag gick i terapi och fick mediciner,
för att bli av med aggressionerna.
1:02:50
Det har jag gjort sedan dess.
1:02:54
När jag var sexton kom pappa-psykiatern
på att jag behövde miljöombyte-