:31:05
Mamma!
:31:09
Adam?
:31:11
Herregud! Adam!
:31:24
-Ta det lugnt! Det är ingen fara!
-Gå din väg! Nej!
:31:27
-Det är lugnt, ta det lugnt.
-Håll dig borta! Gå!
:31:30
-Håll dig borta från mig!
-Det är ingen fara.
:31:34
-Det är lugnt! Okej!
-Släpp! Släpp mig!
:31:37
-Jessie!
-Älskling?!
:31:40
Herregud!
:31:42
-Adam? Adam?
-Vad hände?
:31:44
Jag vet inte,
han svimmade bara av!
:31:46
-Ring 112!
-Jag ringer Richard.
:32:06
Tack gode Gud, Richard. Jag vill att
han ska få komma till ett sjukhus..
:32:08
-Min personal kan hantera det här.
-De vet inte ens om det här.
:32:11
Det behöver de inte. Vi är nära vänner.
Du är medveten om vårt avtal.
:32:15
Vi kanske måste tänka över vårt avtal.
Det har redan gått fem timmar.
:32:18
Hans andning och färg är god
och han reagerar på stimulans.
:32:22
Av någon anledning,
vaknar han inte upp.
:32:25
-Det låter som mardrömmar.
-Mardrömmar?
:32:27
Det är en sömnrubbning.
Barnet skriker i sömnen.
:32:30
Han sätter sig upp, går omkring, pratar.
Att försöka väcka honom är lönlöst.
:32:33
Nej, du var inte där. Det här
är fullständigt annorlunda.
:32:37
Vänta här en minut. Jag vet att det är
läskigt men vi talade om det här...
:32:40
Möjligheten att saker kunde förändras
när han kommer till de året han dog.
:32:45
Det har gått åtta år.
Nu har han kommit dit.
:32:48
Du sade att saker kunde förändras,
ingenting som det här.
:32:51
Jag kunde inte ha vetat.
Han är den enda, punkt slut.
:32:54
Vi har och kommer alltid
vara medvetna om det.
:32:57
Tills nu har vi haft en karta
i Adams första åtta år.