:32:06
Tack gode Gud, Richard. Jag vill att
han ska få komma till ett sjukhus..
:32:08
-Min personal kan hantera det här.
-De vet inte ens om det här.
:32:11
Det behöver de inte. Vi är nära vänner.
Du är medveten om vårt avtal.
:32:15
Vi kanske måste tänka över vårt avtal.
Det har redan gått fem timmar.
:32:18
Hans andning och färg är god
och han reagerar på stimulans.
:32:22
Av någon anledning,
vaknar han inte upp.
:32:25
-Det låter som mardrömmar.
-Mardrömmar?
:32:27
Det är en sömnrubbning.
Barnet skriker i sömnen.
:32:30
Han sätter sig upp, går omkring, pratar.
Att försöka väcka honom är lönlöst.
:32:33
Nej, du var inte där. Det här
är fullständigt annorlunda.
:32:37
Vänta här en minut. Jag vet att det är
läskigt men vi talade om det här...
:32:40
Möjligheten att saker kunde förändras
när han kommer till de året han dog.
:32:45
Det har gått åtta år.
Nu har han kommit dit.
:32:48
Du sade att saker kunde förändras,
ingenting som det här.
:32:51
Jag kunde inte ha vetat.
Han är den enda, punkt slut.
:32:54
Vi har och kommer alltid
vara medvetna om det.
:32:57
Tills nu har vi haft en karta
i Adams första åtta år.
:33:00
Nu kommer vi in på ej
kartlagda områden.
:33:02
Vi känner inte Adam när han är nio, tio
eller 50 år... Det kommer bara att bli...
:33:07
...vilka problem han
har eller inte har.
:33:09
Jag lovar er, ett sjukhus skulle
inte kunna gör mer för honom.
:33:12
-Vad är det som händer, Richard?
-Det vill jag också ta reda på.
:33:15
Jag tror att det inte är någonting.
Ge det bara lite tid, okej?
:33:21
Ja.
:33:30
De senaste åtta åren...
:33:33
...hur glad jag än varit...
:33:37
...har jag alltid haft känslan att vi
inte kan komma undan med det här.
:33:43
Inte att någon får reda på det...
:33:46
Att vi på något sätt ska
förlora honom igen.
:33:50
Vi kommer inte att förlora honom.
:33:52
Vi förlorar honom inte.
:33:57
Det är ingen fara.