:02:04
De har åkt.
:02:08
Paul. Paul.
:02:12
Jag var rädd för din skull.
:02:15
Sir, presidenten av Sabena
är i telefon åt dig.
:02:20
Jag måste prata med honom.
:02:27
- Mr. Tillens.
- Paul, vad är det som händer?
:02:30
De har åkt. Tack, sir.
Vad gjorde du?
:02:33
Jag fick tag i den
franska presidenten.
:02:38
Bra, tack.
Du har räddat våra liv.
:02:41
Jag bad fransmännen och belgarna
att åka tillbaka och hämta er.
:02:47
Jag är rädd att det inte
kommer att hända.
:02:51
De är ynkryggar, Paul.
:02:54
Rwanda är inte värt
en enda röst för någon av dem.
:02:59
Fransmän, britter,
amerikaner.
:03:03
Jag är ledsen, Paul.
:03:07
Tack.
:03:11
Det kommer inte finnas nån räddning...
:03:14
...inget ingripande för oss.
:03:18
Vi kan bara rädda oss själva.
:03:21
Många av er känner
inflytelserikt folk utomlands.
:03:23
Ni måste ringa dem.
:03:25
Faxa till det här numret, tack.
:03:28
Du måste berätta för dem
vad som kommer att hända oss.
:03:32
Säg adjö.
:03:36
Men när du säger adjö,
:03:38
säg det som om du tar tag i dem
genom telefon och håller deras hand.
:03:44
Låt dem få veta att
de håller din hand...
:03:48
...du som kommer att dö.
:03:53
Vi måste få dem så skamsna att de
skickar hjälp.
:03:59
Det viktigaste,
det här kan inte vara nåt flyktingläger.