:28:01
"Pappa, pappa, Emilio är död!"
:28:07
Och jag sa: "Verkligen?
Det var sorgligt."
:28:10
"Hur dog han?"
:28:13
Och vad svarade du?
:28:15
"Jag trampade på honom."
:28:16
Faktiskt, min unga dam, var
orden du så strategiskt valde:
:28:21
"Jag råkade trampa på honom."
:28:25
Därför frågade jag:
:28:27
"Exakt hur kunde din fot
av en olyckshändelse..."
:28:30
"...råka hamna i Emilios skål?"
:28:32
Och hon svarade: "Nej, nej, Emilio låg
på mattan när jag trampade på honom."
:28:38
Intrigen tätnar!
:28:41
"Och exakt hur kunde
Emilio hamna på mattan?"
:28:46
Och, mamma, du skulle ha
varit så stolt över henne.
:28:52
Hon ljög inte.
:28:53
Hon sa att hon hade tagit
ut Emilio från hans skål...
:28:58
...och lagt honom på mattan.
:29:03
Och vad gjorde Emilio på mattan?
:29:07
Sprattlade.
:29:10
Och sen stampade
du på honom.
:29:14
Och när du lyfte på foten igen...
:29:18
...vad gjorde Emilio då?
:29:20
Ingenting.
:29:22
Han hade slutat sprattla, eller hur?
:29:27
Hon berättade senare...
:29:30
...att i samma sekund som hon lyfte på
foten och såg att han inte sprattlade...
:29:34
...så visste hon vad hon gjort.
:29:37
Är inte det den perfekta
bilden av livet och döden?
:29:42
En fisk som sprattlar på mattan,
och en fisk som inte sprattlar på mattan.
:29:49
Så uttrycksfullt att till och med en 4-åring
utan förståelse för liv och död...
:29:55
...förstod vad det innebar.
:29:59
Du älskade Emilio, eller hur?