1:14:01
Det tror jag att jag kan göra.
1:14:04
Mannen därborta-
1:14:07
-mannen som tror att han är kines.
Det är du inte.
1:14:09
-och hans mamma är kriminell, sysslar
med piratkopiering av musik och film-
1:14:14
-och antagligen Gucciväskor.
Vad vet jag.
1:14:18
-Förmodligen.
-Mannen med ögonbrynen.
1:14:20
-Vi känner honom. Han skjutsade oss.
-Men han sa inte att han var med i pjäsen.
1:14:25
Polis och skådespelare
1:14:28
Och hur, om jag får fråga
blev ni två inblandade?
1:14:31
-Det tror jag att jag kan förklara.
-Ni förstår-
1:14:34
-senatorn, den här brottbekämparen,
konstapel Lomax-
1:14:40
-spårade upp Bangfamiljen
och gav sig inte förrän de var fast.
1:14:45
Vi är egentligen bara vittnen
till hans operation.
1:14:51
-Ja, precis så är det.
-Stämmer det, konstapel Lomax?
1:14:55
Är du hjärnan bakom allt det här?
1:14:59
Jag vill inte skryta, senatorn
men jag tror att "huvudhjärnan"-
1:15:03
-är ett mer passande uttryck.
1:15:06
Jag älskar dig.
1:15:10
Ett ögonblick.
1:15:12
Jag antar att den inte var det
talet du skulle hålla ikväll.
1:15:16
-Inte precis, men-
-Nej. Nej. Det var det inte.
1:15:19
Men ni skulle ha hört
det riktiga.
1:15:21
Det var förbluffande, jag vet det,
för jag har hört det minst 1000 gånger.
1:15:26
Lita på mig, hon skulle ha
vunnit med förbunda ögon.
1:15:29
Jag är ledsen för att det inte
gick som du hade planerat.
1:15:33
Idag trodde jag att det handlade
om mitt tal, mitt stipendium-
1:15:39
-min akademiska framtid.
1:15:42
Men andra viktiga saker
stod på spel.
1:15:48
Det tog sin tid innan
det gick upp för mig.
1:15:58
-Det var speciellt, eller hur?
-Jag älskade det!