1:11:01
Visste du det på en gång?
1:11:03
Det var rösten.
Men det var mer än det.
1:11:06
Det var orden han använde.
Det var känslan ha gav mig.
1:11:10
Det kändes som honom.
1:11:11
Vi pratade en halvtimme
innan jag frågade vad han hette.
1:11:15
-En halvtimme?
-Jag tvingade honom till det tre gånger.
1:11:18
Han fick även stava till det.
Han måste ha trott att jag var galen.
1:11:22
Hur var det?
Hur fick han dig att känna?
1:11:28
Som jag. Som mitt riktiga jag.
1:11:31
-Ja.
-Den jag hade glömt bort.
1:11:34
Inte den som kör barnen till
skolan i den jävla bilen.
1:11:37
Någon annan.
1:11:39
Flickan.
1:11:42
Precis så.
1:11:45
Jag tittade mig i spegeln, och för
gången på, jag vet inte hur länge-
1:11:48
-såg jag någon som jag
kände igen.
1:11:51
Det var jag.
Det var mitt ansikte-
1:11:53
-inte ett ansikte av någons
mamma.
1:11:56
Så jag försökte att få dig
att säga som det var-
1:11:59
-vilket du inte gjorde.
1:12:03
Så jag höll mig lugn-
1:12:05
-tills jag fan inte stod ut längre-
1:12:07
-och då gick jag hit för att
se det med mina egna ögon.
1:12:10
-Och...
-Och...
1:12:13
Jag ringde upp honom.
1:12:15
-Var?
-Han var hos Ricky.
1:12:18
Ricky?
Hur kände du till Ricky?
1:12:21
Scotts mamma
står i telefonkatalogen.
1:12:23
Så jag ringde upp henne,
låtsades att jag var från Columbia.
1:12:27
Jag sa att jag måste prata med
honom om hans ansökan.
1:12:31
Sedan ringde jag upp honom-
1:12:35
-och bjöd honom på frukost.
1:12:38
Jag sa att jag skulle berätta
allt om dig.
1:12:41
-Så du var med honom idag.
-Ja.
1:12:46
Jag köpte strumpor till honom.
-Vi hade fullt upp.
1:12:50
-Frågade han något om mig?
-Javisst. Han hade många frågor.
1:12:55
Du berättade väl inte om
Scott?
1:12:57
Ursäkta mig.
Jag är väl inte idiot!