:17:01
-Varför låg det här i soptunnan?
-Du kom in! Grattis.
:17:06
-Paul skulle ha varit så stolt.
-Vad gör du, mamma?
:17:10
Paul skulle bara bråka
med pappa om det igen.
:17:14
Allt har förändrats.
:17:16
-Vill du ännu åka?
-Jag vill inte sjunga längre.
:17:20
Det tror jag inte på.
:17:24
Låt mig prata med din far om det.
:17:31
Terri borde hälsa på mig.
:17:34
Hon behöver komma bort. Jag vill
att hon bor hos mig i augusti.
:17:39
En hel månad ensam med dig i öknen?
Är du tokig?
:17:44
För du är väl ensam?
:17:46
-Jag är singel. Ja, ensam.
-Så länge det varar.
:17:52
-Vem ska hjälpa till i restaurangen?
-Är det din enda reaktion?
:18:03
Varför sa du så?
Jag har aldrig ljugit för pappa förr.
:18:07
Det är ju ditt liv.
Du förtjänar att få leva det.
:18:12
Varför känns det så fel?
:18:15
Det är en sak du inte vet
om din pappa.
:18:19
Han och hans vän fick
fotbollsstipendiat till UCLA.
:18:23
Fick de?
:18:24
När det var dags
mådde inte våra föräldrar så bra.
:18:31
lngen av oss ville ha restaurangen,
men din pappa kände att han borde.
:18:37
Hans vän åkte till UCLA
och hamnade i trubbel.
:18:43
Han har aldrig kommit över det.
Men jag vet-
:18:47
-att om din pappa hade åkt
hade han lyckats.
:18:52
Vad har det med mig att göra?
:18:55
Jag vet inte. Allt.
:18:59
Men det är ditt beslut.