:49:02
- Jag syftade inte på det.
- Okej, jag förstår.
:49:05
Okej, lilla Miss Grinch.
:49:08
Jag vet du är en sofistikerad,
modern kvinna,
:49:10
som är väldigt utsliten och inget
biter på dig, och du har inga känslor.
:49:15
Men jag slår villigt vad om,
att även du,
:49:17
innan du blev gammal...
:49:20
...äldre än du är nu,
:49:22
men fortfarande så ung, attraktiv,
smart och vacker som du är nu...
:49:26
- Det var bättre.
:49:28
- Jag vet inte, liksom...
:49:29
...nåt ögonblick i din barndom
innan allt blev komplicerat,
:49:34
När du var lycklig.
:49:35
Du måste ha nåt ögonblick i ditt liv,
:49:37
du vill gå tillbaks till,
och återuppleva.
:49:43
- Ja.
:49:44
En gång...
:49:47
...jag var, typ, nio år,
:49:51
och vi hade just haft en isstorm.
:49:55
Jag gick hem från skolan
genom Bishop parken.
:49:59
Du vet den där stora eken
som står i mitten?
:50:02
Den var totalt nerisad.
:50:05
Alla grenar var istappar.
:50:07
Det var bara...
Det var otroligt.
:50:10
Det stoppade mig totalt,
på min väg.
:50:13
Jag minns jag stod under den,
:50:15
och låtsades jag var en prinsessa
i ett magiskt kristall palats.
:50:21
Det var verkligen...
:50:22
Det var vackert.