1:14:01
Jag kan vara vansinnigt envis.
1:14:04
Jag får gärna min vilja igenom.
1:14:08
Men det var inte mycket
som gick min väg de här dagarna.
1:14:18
Jag kunde se en bumling och tänka:
"Jag ska vara där om 20 minuter."
1:14:23
När jag hade beslutat mig för det,
då skulle det fan bli så också.
1:14:32
Det var en hjälp att tänka så.
Hade jag kommit halvvägs -
1:14:37
- kunde jag knappt stå ut med
att behöva ta ett steg till.
1:14:40
Men sen såg jag mitt mål:
"Jag måste dit."
1:14:55
Jag tvistade med mig själv om
jag skulle vila lite till, eller kämpa på.
1:15:03
Jag verkade ha en riktigt kall,
pragmatisk sida som sa:
1:15:08
"Du måste göra det här
om du vill komma fram dit."
1:15:27
"Kom igen, fortsätt."
1:15:37
"Okej... Res dig och fortsätt kämpa."
1:15:46
Det var en enträgen, tydlig känsla.
1:15:50
En röst eller en annan del av mig
som piskade på mig.
1:15:59
En känslokall röst, utan medkänsla.