1:24:10
Det var som ett långsamt,
stadigt förfall.
1:24:15
Inte bara fysiskt.
1:24:19
Det var hela jaget som förföll.
Jag kände mig helt tom.
1:24:24
Jag brydde mig inte längre.
1:24:28
Jag struntade i värdigheten,
om jag var modig eller feg...
1:24:33
Jag blev nästan ett ingenting.
Det var egendomligt.
1:24:47
Jag delade fortfarande upp etappen
i 20-minutersbitar.
1:24:53
Sen hittade jag fotsteg.
1:24:58
Jag var övertygad om
att det var Simon och Richard.
1:25:01
Jag trodde att de följde i mina spår.
1:25:05
Jag ålade mig vidare ner -
1:25:08
- helt övertygad om
att de gick bakom mig.
1:25:13
Sen insåg jag att det var dumt,
då skulle de ju hjälpa mig.
1:25:19
Jag övertygade mig själv om
att de var bakom mig.
1:25:22
De ville bara inte genera mig.
Jag hade ju kissat på mig och gråtit.
1:25:28
Jag vet inte hur länge jag trodde det,
kanske en timme.
1:25:34
Jag trodde det verkligen,
men sen sprack bubblan.
1:25:41
Jag insåg att de inte var där.
1:25:44
Jag blev helt förkrossad.
1:25:58
Klockan var fyra
när jag kom ner till sjön.