:01:01
Jag förstod heller inte...
:01:05
...att ödet skulle ta mig någonstans
där jag inte ville vara.
:01:11
Men, ändå har jag svårt
att förlåta mig själv.
:01:22
Damerna är här.
:01:25
Det är bekräftat.
-De kan passera.
:01:57
'Varglyan'
Führern's Högkvarter
:02:01
November 1942
Rastenburg, Öst-Prussia
:02:06
Sitt ner, mina damer.
:02:09
Ett ögonblick. Führern matar
sin hund. Han tar emot er om en liten stund.
:02:16
Kan ni säga oss...hur vi förväntas
tilltala Führern?
:02:22
Führern talar först till er, sedan svarar ni.
ni avslutar med: Heil, min Führer.
:02:26
Och Nazihälsningen?
:02:28
Den är inte nödvändig...
:02:30
Eftersom Führern inte söker efter en
soldat, utan efter en sekreterare.
:02:36
Var som vanligt. Var Så normala
och lugna som ni kan.
:02:39
Jag skall se om
han har tid med er.
:02:45
Min Führer,
Damerna från Berlin är här.