:02:01
Det är inte för tidigt
för Bruce, eller hur?
:02:03
Bruce bryr sig inte om vad
klockan är.
:02:05
-Bruce har lite taskig andedräkt.
-Kan ni fatta det?
:02:08
Han bestämmer sig för att komma
en vecka tidigare-
:02:11
-och de förväntar sig att
vi ska bli klara med allt.
:02:14
Han är president och han
är van att få som han vill.
:02:16
Vi fixar det.
:02:18
Vet du vad jag gillar med Bruce?
Min näsa ser normal ut bredvid hans.
:02:22
Ja, men hans näsa matchar
hans ansikte.
:02:25
-Du är inte rolig, Bob.
Nu går vi.
:02:29
Vem skriver talet till tisdag?
:02:31
Ja, nej, jag gillar honom inte.
:02:37
-Vänta, tack.
-Vänta ett ögonblick.
:02:45
Uppfattat. Sätt igång.
:02:50
Lyckostuds, mr president!
:02:53
Det är bättre att ha tur än
att vara bra.
:02:58
Så, mr president,
vad ska ni göra sedan?
:03:00
Så många erbjudande, Chi Chi.
Överflöd på goda ting som gör valet svårt.
:03:03
Först har vi Farewell World Tour.
:03:06
Ett tillfälle att få ta farväl och tack
till alla mina underbara vänner.
:03:09
Skriva mina memoarer.
:03:11
Sedan ska jag göra något jag inte
har gjort på 26 år... lägga upp mina fötter-
:03:15
-och läsa tidningen
utan att bli avbruten.
:03:17
Låter bra. Slå sig ner på det
underbara stället i Baltimore.
:03:21
Jag är rädd för att Rikets första
dam fick det-
:03:24
-vid skilsmässan-
:03:26
-Javisst, ja.
-Hon fick mina bästa år.
:03:30
Men det finns en sak som hon
inte får... min titel.
:03:32
Till huset?
:03:34
Nej, titeln, mr president.
:03:39
Såvida inte apor kan flyga-
:03:41
-kommer de att kalla mig för
mr president resten av mitt liv.
:03:44
Hon kan behålla Baltimore. Jag
nöjer mig med mitt lilla sommarställe i-
:03:48
-Mooseport.