:33:38
En dag lyckas han.
:33:40
Hur vågar han?
:33:46
-Vad säger psykologen?
-Han verkar upprörd.
:33:50
Wilbur kastade brysselkål
på honom i matsalen.
:33:58
-Vad tyckte din pappa då?
-Jag såg till att han inte hörde det.
:34:03
Han oroade sig varje gång
Wilbur ville ta livet av sig.
:34:06
Mycket av mamma går igen i Wilbur.
:34:12
-Tog hon livet av sig?
-Nej.
:34:15
Det var nåt medfött.
Hon låg sina sista två år på sjukhus.
:34:20
-Ska vi börja med atlashyllan?
-Dog hon där?
:34:27
Det var iskallt natten då hon dog.
Jättemånga minusgrader.
:34:32
Vi hade besökt henne på sjukhuset.
:34:37
Wilbur hade fått en liten kälke.
:34:40
Han ville tvunget dras hela vägen.
:34:44
-Den är i källaren. Mary kan få den.
-Dog hon här, Harbour?
:34:52
Hon fick inte åka hem
under behandlingen-
:34:56
-men hon kunde inte låta bli.
:34:59
Hon kunde inte leva utan Wilbur.
Han var jätterar på den tiden.