:34:03
Han oroade sig varje gång
Wilbur ville ta livet av sig.
:34:06
Mycket av mamma går igen i Wilbur.
:34:12
-Tog hon livet av sig?
-Nej.
:34:15
Det var nåt medfött.
Hon låg sina sista två år på sjukhus.
:34:20
-Ska vi börja med atlashyllan?
-Dog hon där?
:34:27
Det var iskallt natten då hon dog.
Jättemånga minusgrader.
:34:32
Vi hade besökt henne på sjukhuset.
:34:37
Wilbur hade fått en liten kälke.
:34:40
Han ville tvunget dras hela vägen.
:34:44
-Den är i källaren. Mary kan få den.
-Dog hon här, Harbour?
:34:52
Hon fick inte åka hem
under behandlingen-
:34:56
-men hon kunde inte låta bli.
:34:59
Hon kunde inte leva utan Wilbur.
Han var jätterar på den tiden.
:35:04
Så hon kom ofta till bokhandeln.
Pappa fick bära tillbaka henne-
:35:09
-och säga att hon inte fick sticka
hem, för hon kunde dö av det.
:35:14
Hon var så skröplig.
:35:21
Jag har alltid undrat varför pappa
och jag inte hörde henne knacka.
:35:29
Wilbur var den enda som vaknade.
:35:32
Han gick ner i bokhandeln-
:35:36
-och såg henne knacka på fönstret.
Hon hade bara ett nattlinne på sig.
:35:40
Hon måste ha knackat jättelänge.
:35:44
Men han ville inte låsa upp.
Han vågade inte släppa in henne-
:35:48
-för pappa hade sagt
att hon dog om hon kom hem.
:35:53
Wilbur kröp ner i min säng.
:35:56
Jag trodde han hade drömt
en mardröm igen.