:35:04
Så hon kom ofta till bokhandeln.
Pappa fick bära tillbaka henne-
:35:09
-och säga att hon inte fick sticka
hem, för hon kunde dö av det.
:35:14
Hon var så skröplig.
:35:21
Jag har alltid undrat varför pappa
och jag inte hörde henne knacka.
:35:29
Wilbur var den enda som vaknade.
:35:32
Han gick ner i bokhandeln-
:35:36
-och såg henne knacka på fönstret.
Hon hade bara ett nattlinne på sig.
:35:40
Hon måste ha knackat jättelänge.
:35:44
Men han ville inte låsa upp.
Han vågade inte släppa in henne-
:35:48
-för pappa hade sagt
att hon dog om hon kom hem.
:35:53
Wilbur kröp ner i min säng.
:35:56
Jag trodde han hade drömt
en mardröm igen.
:36:00
På morgonen när vi skulle skotta snö
vägrade Wilbur att följa med ut.
:36:08
Och jag hittade henne där.
:36:12
Jag tror att du ska fråga honom
om han vill bo här hos oss.
:36:17
Tack.
:36:28
Hej. Jag ska påminna patienter om
att lämna kvar sjukhusets saker-
:36:34
-när de blir utskrivna.
:36:38
-Du kan behålla bandagen.
-Tack.
:36:42
Synd att du inte kommer
till självmordsgruppen.
:36:45
Särskilt när du upplevt att vara död.
:36:51
-Snygg slips.
-Det är retro.
:36:57
-Kommer Harbour och hämtar dig?
-Nej.