1:17:01
Här är han, grabbar-
1:17:03
-den stora D.B. Cooper
och hans skatt.
1:17:06
Vi hittade den, vi får våra
värdefullaste ägodelar tillbaka.
1:17:13
Ja.
1:17:17
Mina herrar.
1:17:32
Dags att glömma det här
och bege oss hemåt.
1:17:36
Kom, Elwood.
1:17:42
Chefen, hur låter planen?
1:17:45
Först ska vi hitta ut
från det här skitstället-
1:17:47
-och sedan sticker vi.
- Nej.
1:17:49
Inte mer stickande.
1:17:50
Efter allt vi har gått igenom-
1:17:53
-har doktor Mott äntligen
ingenting att vara rädd för.
1:17:58
Hörde ni det? Jag är inte rädd
er, dumma svin!
1:18:02
Okej.
1:18:03
Vi har fattat.
1:18:05
De kommer ljus därborta.
1:18:08
- Är det en tunnel?
- Den kanske leder ut härifrån.
1:18:12
Vi kommer aldrig igenom där...
1:18:14
...Tom.
1:18:18
- Dano?
- Nej.
1:18:20
Nej. Aldrig.
1:18:22
Vad tog den tuffa killen vägen?
1:18:24
Vad var det där om att
inte vara rädd för något?
1:18:27
Det var... Det är bara
ett smalt, mörkt rum.
1:18:31
Jag kan inte,
det är helt säkert.
1:18:34
Den leder kanske ut härifrån.
1:18:36
Dan, du är den enda som är
tillräckligt liten.
1:18:39
Det sa hon igår också.
1:18:43
Det är ett gruvchakt. De fraktade
ut järnet på något vis.
1:18:47
Det är vår enda chans,
Dano.
1:18:49
Kom nu, präriehund.
1:18:51
Du kan visst.
1:18:55
Det hjälper nog inte.
1:18:58
Okej.