:22:10
Alfred förvarar forfarande den
kondensenderade mjölken på översta hyllan.
:22:14
Har han inte lagt märke till att
du är lång nog att nå nu?
:22:16
- Det är svårt att lära gamla hundar sitta.
- Det hindrade inte oss.
:22:20
Hur mår din mamma?
:22:22
Hon saknar det här stället.
:22:26
Jag med.
:22:28
Ja...
:22:29
Men det är ingenting utan de människor
som gjorde det till vad det var.
:22:32
- Nu finns bara Alfred.
- Och du.
:22:35
- Jag ska inte stanna, Rachel.
- Du är bara här för förhörets skull.
:22:42
Det finns möjligen inte något sätt
att övertala dig att inte åka dit?
:22:47
Någon borde vara där och
föra mina föräldrars talan.
:22:53
Vi älskade dina föräldrar, allihop.
:22:55
- Det Chill gjorde är oförlåtligt.
- Varför vill din chef släppa honom fri?
:22:59
Han delade cell med
Carmine Falcone.
:23:03
Han fick reda på saker och han vill
vittna i utbyte mot ett frisläppande.
:23:07
Han dödade mina föräldrar.
:23:11
Det kan jag inte blunda för.
Det måste du förstå.
:23:17
Visst.
:23:20
Depressionen slog hårdast mot
arbetare som mr Chill.
:23:23
Visst var hans brott motbjudande.
Men motivationen var inte girighet.
:23:26
Det var desperation.
:23:28
Han har avtjänat 14 år och han
har visat en stor samarbetsvilja-
:23:32
-i en av poliskårens viktigaste utredningar.
:23:35
Vi är för ett tidigarelagt frisläppande.
:23:39
Mr Chill?
:23:44
Herr domare.
:23:46
Det går inte en dag utan att jag
önskar jag kunde få det ogjort.
:23:52
Visst var jag desperat som många
andra var på den tiden, men-
:23:55
-det förändrar inte det jag gjorde.