:02:36
Jag var envis som barn-
:02:39
- men pappa tyckte det var givet
att jag skulle jobba i gruvan.
:02:45
Jag tror det gick en vecka
med samma ritual.
:02:49
Ner på morgonen med honom,
hetlevrad som vanligt.
:02:59
Och sen upp igen, för jag vägrade
att gå ur hissen där nere.
:03:05
Upp till Clarabelle, som väntade
varje dag för att följa mig hem.
:03:13
Clarabelle var vårt hembiträde.
:03:15
Hon var också envis och stred mot
pappas beslut med näbbar och klor.
:03:20
Hur arg han än blev. Hon sa-
:03:23
- att hennes lille pojke
var för känslig för gruvan-
:03:27
- och för klen med sina magra armar.
:03:34
Han hade fantasi-
:03:36
- och en dag skulle han få idéer
som skulle rädda världen.
:03:41
Det tvivlade hon inte alls på.
:03:45
Dicky...
:03:47
Kom nu.
:03:50
Med det geväret skjuter han
på ett par kalsonger.
:03:57
Han trodde att han fick tio poäng.